goreldengode

Nu har premiären av taekwondon gått av stapeln och jag sitter här med en jäkla träningsvärk på baksidan av benen, som blir värre för varje dag som går.. Det kanske inte verkar så konstigt om man tänker på att det är en tuff sport, men med tanke på hur många minuter jag deltog, så är det väääldigt konstigt!! Det som jag så hett längtat efter (dock inte så mycket som en het karl.. ) i flera veckor, blev en total flopp!! Efter 20 minuter på "mattan" vinglade jag ut till toaletten och trodde jag skulle spy.. Och gissa om jag skämdes!! Där kommer man helt ny, iklädd vita gympabyxor och en rymlig t-shirt som är menad som skydd för att dölja fettvalken på magen. Och tur var kanske det eftersom de andra tjejerna hade platta magar allihop!! Tränaren visar sig dessutom vara en riktig heting!! Lång, vältränad och med ett mörkt kort lockigt hår som man egentligen skulle vilja gå fram och dra handen igenom.. *suck* Inte nog med det!! Han har en karisma som man sällan möter hos folk. Och denna kille ska alltså då bevittna och instruera mina pustande och frustande försök att bli en grym taekwondo-brutta, samtidigt som jag uppgivet ser mig själv i spegeln och inser att magen syns tydligt trots en tältliknande t-shirt..

Därför blir det extra viktigt denna första gång att visa "hetingen" att jag faktiskt pallar med hans träning trots min stora "hydda".. Ni kan säkert föreställa er hur stor förnedringen är när jag tvingas bryta efter 20 minuter och jag inser naturligtvis att risken är överhängande att han tror det beror på övervikten!! Men sanningen är faktiskt den att jag verkligen INTE tyckte att det var sådär extra jobbigt att träna detta pass. Jag har faktiskt (hör och häpna!!) tränat en del på Friskis och svettis (detta var innan jag åkte på Norgeäventyret och därmed bröt en regelbunden och för mig nyttig syssla..) och jag vet därför att jag kan bättre. Jag har verkligen funderat över olika förklaringar och det verkar om att det faktiskt kan finnas flera olika faktorer som spelar in:

*Klockan 10 en lördag!! Vem är "vaken" då??

*Har inte hunnit få i mig tillräckligt mycket vätska

*Samma sak har hänt för flera år sen då jag tränade Nautilus och jag stack dit redan på förmiddan

*Har gått på GI-diet i 2 veckor, vilket inneburit väldigt lite protein och kolhydrater

*Dålig kondition och viktuppgång..

Trots allt tänker jag göra några försök till.. Jag ska klara detta!!

En väldigt tråkig nyhet är att min morfar ligger på sjukhus och att läkarna har hittat en tumör i urinblåsan. Jag och Jacob satte oss på bussen efter träningen och åkte dit. Eftersom morfar har en vaskulär demens, har han själv inte så stor koll på varför han är på sjukhus och tar därför det hela med stor ro.. Det är tvärtemot hur jag tar det!! Min morfar är och har alltid varit den viktigaste (och bästa) manliga förebilden för mig och jag har därför honom att tacka för att det gått så bra för mig med allt här i livet!! Jag älskar honom obeskrivligt mycket och tanken på att mista honom är outhärdlig. Den enda förmildrande omständigheten är att han då äntligen får återförenas med mormor..

Från det ena till det andra, så vill jag bara göra ett tillkännagivande!!!

Jag slog ett rekord igår!!! Pratade i telefon i 12 timmar i sträck!! Det där tror jag inte att många kan slå!!

Nu måste jag bli klar för skolan.. Har ju lyckats försova mig och jag är helt säker att telefonmaratonet har varit en stor bidragande orsak!!

Kram och bye