goreldengode

Oki... Dags att berätta om hämnden på exet.. Låter nog mer dramatiskt än vad det faktiskt var. Men jag lovade ju trots allt att berätta. Eller lovade gjorde jag nog inte direkt..

Jo, det där exet hade ju faktiskt sina ljusa stunder också, då han köpte dyra saker till mig. Detta hände vid 3 tillfällen tror jag. Första gången var i samband med den där ex-sambo-hämta-saker-blodtillförsel-till-snoppen-incidenten. Det var väl ett sätt att köpa sig min förlåtelse och jag dömer verkligen inte honom. Vågar lova att det finns många människor som tror att allt går att fixa till med pengar. Så när det gäller det, var han inte värre än många andra. Jag är ju mer typen som skulle uppskatta ett djupt och långt samtal med ilska, tårar och lite skrik.. Brukar faktiskt inte skrika på min partner. Hände nog bara en gång med exet (trots att jag med facit i hand borde skrikit ilsket nästan varje dag...). I vilket fall som helst kom han hem till mig ett par dar efter "förlåtandet" med en alldeles ny cykel och den var verkligen såååå fin. Men hur kul tror ni det var att cykla omkring på nån jäkla otrohets-förlåt-mig-gåva?? Eftersom jag saknade bil, kom den ändå väl till pass och efter ett tag lärde jag mig faktiskt att tycka om den. Titta på bilden så förstår ni varför!!! Visst är den fiiin!!?? OCH Cooool!!!





Idag är den en av mina favoriter på "pryl-listan". Kan tilläggas att jag ibland faktiskt pratar med favoriterna på min "pryllista".. Som t ex mina röda adidas-skor och min digitalkamera. Jag ser det som ett bra tecken på att jag verkligen uppskattar mina saker och att jag inte är bortskämd, medans andra säkert ser det mer som ett schizofreni-tecken.. Men vem bryr sig!? Inte jag!!

Oki.. Jag ska väl fortsätta min berättelse och försöka komma till saken. Ska först bara berätta att den tredje dyra saken jag fick, var en röd fin jacka i 30-årspresent. Den kostade hela 1800 kronor minsann. Jag verkligen äääääääälskar rött, så naturligtvis blev jag jätteglad!! Tror däremot aldrig att jag pratade med jackan faktiskt.. Bara nån lite lätt smekning i förbifarten då och då.. Tror faktiskt att detta mest berodde att jackan egentligen var en förlåt-att-jag-drog-till-exet-och-gökade-igen-gåva.. Men jag hade ju vant mig vid att dela med mig av hans kön vid detta laget, så därför klarade jag faktiskt att glädja mig åt jackan..





Men det som "Hämnden" egentligen handlade om, var det mc-ställ han köpte till mig för att jag skulle åka säkert på hans mc. Tilläggas kan ju att jag vänligt men bestämt avböjde vid flertalet tillfällen. Något som han vägrade lyssna på. Helt ärligt så tror jag mer att det handlade om att han ville att vi skulle matcha varann på hans nyköpta hoj, för ställen var precis likadana. Så det slutade med att jag "fick" ett mc-ställ á 3500 kr (cirka..minns dåligt). Det var ett fint ställ och visst kändes det extra fint att susa fram i likadana ställ och i ett som faktiskt var mitt och inte nåt jag fått ärva av hans ex-sambo. (Det visste jag naturligtvis inte direkt eftersom han ljög och sa att han köpt det billigt av en jobbkompis.. Det gamla alltså.. Förstår om det är lite svårt att hänga med i svängarna..)

Dagen kom då det var dags för mig att lämna det sjunkande skeppet.. Jag hoppades ju naturligtvis på att han skulle stoppa mig och böna och be om att vi skulle kämpa med hjälp av en terapeut. Men ack nej.. Internet vimlar av tjejer, så varför rädda det man har? Vid flytten av mitt bohag ut ur hans hus, visade det sig att mc-stället inte räknades in i mitt bohag. Och jag orkar inte ens gå in på detaljer, så för att göra en lååång historia kort, så bråkades det mycket om det där stället. När han var ilsk slängde han det efter mig och vice versa. Det slutade iallafall med att han slutade vara ilsk och kastade det därför inte efter mig fler gånger och det stannade därmed i hans hus ett bra tag. Om jag ville ha det, fick jag snällt punga ut med 2400 kronor (vilket egentligen var ett ganska bra pris om man bortsåg ifrån att stället VAR MITT!!!!!).. Gjorde förresten en MYCKET barnslig sak innan jag slängde det på honom sista gången... Jag skrev mitt namn med spritpenna på jackans foder!! Med stora bokstäver!!! Ni vet så man gör i barns kläder, fast med bokstäver som är 20 gånger så stora!! OH MY GOD liksom!!! Hur moget är det på en skala, typ?? Kändes som en bra idé just då och jag ville ju faktiskt bara försäkra mig om att han inte skulle kunna ge det till nästa tjej..

Tyvärr har jag den tråkiga sidan i mig som heter: HÄMND.. Den sidan kommer bara fram när någon gör mig riktigt illa och vanligtvis stannar fenomenet i mina tankar. Om jag ens skulle berätta hälften av alla mina hämndtankar genom åren, skulle dom där schizofen-tecken-tankarna hos andra blomma ut helt. Så därför håller jag dom för mig själv.. Men kontentan av alla såna tankar är egentligen att jag vill att den som gjort mig illa ska få känna samma smärta som denne orsakat mig, eller helst ännu värre egentligen. Så när det gällde exet då, så försökte jag tänka ut vilket som var hans svaga punkt och kom fram till: PENGAR. Om jag var riktigt smart, kunde jag nu slå två flugor i en smäll. Jag kunde få tillbaka MITT ställ och samtidigt få min lilla hämnd. Att lura till sig en sak och sen skita i att betala, kan kanske låta som en enkel sak. Men nu har ju jag då några handikapp som försvårar en sådan operation. Jag tror på karma och jag hatar att ljuga!! Därför var jag liksom tvungen att skriva ihop ett mail som skulle sändas när jag väl hade stället i säkert förvar.. (Drama-queen!!) I mailet skrev jag ner allt som jag tvingats hålla inom mig under vår tid tillsammans och avslutade med att, eftersom jag fått ta så mycket skit, ansåg jag mig ha rätt till MITT ställ utan någon betalning. (Kan tilläggas att jag skrev på det där mailet i flera veckor.. I början höll det en väldigt låg nivå, med sånt där jag-är-så-sårad-barnsligt-snack.. Typ: "Jag har aldrig njutit av din snopp", "Du var minsann inte den enda som fantiserade om andra" och annat sån skit.. Men jag redigerade det många gånger och till slut var jag ganska nöjd med upplägget.)

Inom mig var det helt kaotiskt och när han väl lämnat över stället och jag hade gömt det i den nedersta lådan på vinden (ifall han skulle tränga sig in i lägenheten och bakbinda mig och ta det..), mådde jag faktiskt riktigt dåligt över mig själv. Fick snabbt veta att lurendrejeriet OCH mailet verkligen tog hårt.. Så jag hade verkligen lyckats med mitt uppsåt. Ändå ångrade jag mig som fan och kände mig som en riktigt hemsk människa. En dag kommer det förmodligen att slå tillbaka mot mig och då är jag beredd och tar mitt straff.

Idag är stället sålt. Fick 2500 kr för det och för pengarna köpte jag 1 par Levis-jeans och en massa toppar. (Spritpennenamnet gick faktiskt enkelt att ta bort med T-röd...)

Är jag lyckligare för att jag fick hämnas och för att jag fick en massa nya kläder i slutändan???

SVAR: JA!!!!


Skoja bara!!! Absolut INTE!!! Skulle önska att jag kunde få det ogjort. Så kunde åtminstone jag haft rent mjöl i påsen och lämnat "det sjunkande skeppet" med huvudet högt. Istället la jag mig på hans låga nivå och blev precis lika barnslig och tjurig som honom. Till mitt försvar kan jag säga att jag hade tagit en paus i "min själsliga resa" under tiden med honom.. Har påbörjat "resan" igen och känner att den för mig åt rätt håll.. Det är en lång resa jag har gjort och det är en ännu längre resa jag har kvar..

Nu måste jag sova! Berättar mer en annan dag!!

Kram och bye!!