goreldengode

Nä inte riktigt kanske (det närmsta jag kommer droger är alkoholen och det närmsta jag kommer sex är väl när jag ser det på tv), men jag såg att jag inte skrivit sen i december och shit så mycket som hänt sen dess!!

1. Al-anon var sista pusselbiten och jag är lycklig nuförtiden!! (Mia Törnbloms böcker har också gjort sitt.. Skriver "jag-är-bra-bok" nästan varje kväll..

2. Mamma har visat sig vara såååå grymt medberoende (som om jag inte visste det egentligen) och 3 år utan styvfar har tydligen lyckats väcka upp hennes känslor, för nu är dom minsann ihop igen.. Säger bara en sak... GÄSP!!

3. Jag har bett exet med mc-stället om ursäkt för allt det elaka jag gjorde. Visst var han också dum, men det innebär ju inte att man måste sjunka till samma låga nivå. Guess what!? Han förlät mig! En sten föll från mitt bröst och all skam och skuld är borta.. Åtminstone när det gäller honom..

4. Killarna lyser med sin frånvaro och trots det har jag faktiskt raderat mina profiler på e-kontakt och spraydate!! Jo det är sant!! Jag tar risken och hoppas på verkligheten istället. Nätdejting är alldeles för ytligt för mig.. Man granskar och blir granskad på ett helt annorlunda sätt än vad som är menat att man ska göra.. Har man dessutom dålig självkänsla (vilken garanterat minst 80 % av Sveriges befolkning har) blir det inte bättre av att man inte får nåt gensvar ifrån de man väljer att kontakta.. Vadå?? Duger inte jag liksom? Och alla sexdårar som pepprar en med oanständiga förslag om penetrering av både kissemurre och anal.. Som om jag skulle vara intresserad liksom.. Jag vill ha kärlek OCH sex!! Säger som Linda Bengtsing.. Hur svårt kan det va!?

5. Om en vecka åker jag, sonen, lillebror 1 och lillebror 2 till Mallis!! Jag "slängde ihop" två slogans och vann resan till oss.. Men ni ska inte tro att grabbarna erkände att det var jag som rimmat, när Lokaltidningen hörde av sig...

Idag bestämde jag mig för att gå till banken och växla pengar. Hade precis bokat alla hotellen inför vår kommande USA-resa. Dollarn är ju låg, så jag tänkte att det kanske kunde vara smart att göra det nu.

Efter max 500 meter insåg jag varför enbart "emos" köper dessa. Dom gillar ju att skada sig själva och det var precis vad dessa skorna gjorde med mig!! Haltande uträttade jag mina ärende på stan, men när det var dags för hemfärd fick det minsann bli bussen. Och gissa vem som stönande av lättnad slängde av sig sina nya coola "emo-skor"!? Och titta på mina stackars fötter!!

(Stirra nu inte er blinda på min torra häl.. Jag har ju inte hunnit så långt i min makeover än...)


När skorna placerats i skam-hörnan, klädde jag av mig snygg-kläderna och ersatte dom med skön-kläderna.

Jag måste verkligen träna på det här med snygg och "obekväm" utstyrsel, annars finns risken att allt blir hängande i garderoben.

Kram och bye

...och vad fan ska det vara bra för???

En gång när sonen var typ 3 kanske, så satt ett gäng killar hemma hos oss och snackade. Naturligtvis blev det mest killsnack (vilket passar mig utmärkt eftersom jag själv är lite pojkig) och när det började pratas om bröst var sonen, som satt upptagen med sina leksaker, helt plötsligt högst delaktig i diskussionen.

Kille 1: Fan, vad schyssta pattar hon hade som jag satte på förra helgen.

Jag: Hon femitvå-ragget?

Kille 1: JA!

Kille 2: Vadå, var dom stora?

Kille 1: Ja men du vet såna där stora och fasta som typ Pamela Andersons, fast utan silikonet.

Kille 2: Va!? Det trodde jag fan inte att man kunde ha när man har så stora. Då brukar dom ju hänga för fan.


Helt plötsligt från en annan del av rummet...

Sonen: Min mamma har långa bröst.

Kille 1 och 2: *Asgarvar*

Sonen:

Jag:       sen       Men inombords: "Och dig har jag ammat i 10 månader din förrädare"

Förresten.. På tal om det där med dom fina ringarna jag absolut måste ha, så hade jag en intressant diskussion om detta med en kille jag dejtade ett tag.

 

Han: Ja dom ringarna var ju fina.

Jag: Ja och dyra också. Så om det blir du och jag på riktigt så kommer vi nog aldrig gifta oss om du inte skaffar ett bättre jobb *fniss fniss*

Han: (allvarlig) Men det är väl inte hur ringarna ser ut som är det viktiga? Det är väl vad dom står för?

Jag: Å nej! Ska jag bära dom i resten av mitt liv så ska dom minsann vara fina. Vadå? Skulle jag inte vara värd dom då?

Han: Jo men jag håller ändå inte med dig.

Jag: Det säger du bara för att du är fattig och inte vill riskera att förlora mig pga några ringar du inte kan köpa. Tänk om du skulle vilja ha en Yamaha mest i hela världen för du tycker att dom är bäst. Och så går jag iväg och köper en Honda till dig och du gillar inte Honda. Hur skulle du känna då?

Han: Jamen det är ju inte samma sak.

Jag: Jasså inte? Motorcykel som motorcykel liksom.

Han: *suck*

Shit vad det där lät ytligt!! Nä, vi träffas inte längre... Men det är faktiskt inte pga den diskussionen och inte på grund av att han inte vill (otroligt nog). Det där lilla extra saknades tyvärr.. Med det lilla extra menar jag dock inte pengar eller chansen att få just dom ringarna!! Jag är inte fixerad vid pengar och dyra saker. Jag är ju för fan en fattiglapp!!

Men när det gäller ringarna så ändrar jag mig inte!! Det är dom jag ska ha!! Om jag så ska betala dom själv...